Är det lagligt att beställa?
Hur påverkar EG-domstolens och Högsta domstolens beslut i det så kallade Alkotaxi-målet beställningen av alkohol från en spritbutik?
De flesta tidningar rapporterar beslutet felaktigt, som om EU-domstolens beslut skulle ge Finland befogenhet att förbjuda försäljning av alkohol via internet.
Detta är dock en helt felaktig tolkning - i själva verket konstaterades det uttryckligen i beslutet att sådana restriktioner strider mot EU:s grundläggande regel om fri rörlighet för varor.
I stället har de finska myndigheterna i sina inlagor till EU-domstolen tydligt förklarat att det är fullt tillåtet att köpa alkohol från utlandet om kunden ordnar separat transport från säljaren - detta är fallet med Viinikauppa.com.
Med andra ord har de finska myndigheterna nu bekräftat att Viinikauppa.coms praxis är laglig, även inför EU-domstolen.
Viinikauppa.com vann också en seger mot tullen 2010 när Helsingfors magistrat dömde att Viinikauppa.com inte bedrev distansförsäljning och att dess praxis att separera transport och försäljning var laglig.
Du kan läsa om beslutet och generalåklagarens kommentarer bland annat i tidningen Uusi Suomi - klicka här.
Verksamheten fortsätter alltså som vanligt och varorna flyttas enkelt av den transportör som kunden väljer.
Nu har Valviras arbetsgrupp publicerat sin rapport och tydligt definierat vad som är laglig distansförsäljning (dvs. försäljning där köparen ordnar transporten):
Du kan läsa rapporten i sin helhet på den här länken (öppnar pdif-filen) - klicka här
På sidan 10 i arbetsgruppens rapport placeras följande riktlinjer om köparens organisering av transporten överst (citat):
"Ett exempel på ett uppenbart mandat är när köparen inte erbjuds den faktiska möjligheten att hämta de köpta varorna hos säljaren eller att välja transportör på säljarens webbplats, utan endast begränsas till de alternativ som valts i förväg på webbplatsen. Det finns också en situation med skenbart bemyndigande när säljarens webbplats automatiskt beräknar priset på de produkter som ska köpas och ju fler produkter köparen beställer, desto lägre blir priset på transporten. Ytterligare ett kännetecken för ett skenbart bemyndigande är att köparen inte har möjlighet att förhandla om innehållet och villkoren i transportavtalet, utan transportvillkoren för de produkter som köps på nätet bygger på de standardvillkor som säljaren erbjuder köparen."
det vill säga säljaren:
1. Kan erbjuda transportalternativ från vilka köparen kan välja det alternativ som han verkligen föredrar
2. Köparen måste verkligen kunna hämta produkterna från säljarens lager
3. Köparen måste själv kunna förhandla och komma överens om avtalsvillkoren med transportören
4. Säljaren kan inte bestämma leveransvillkoren för transportörens räkning
Alla dessa fyra villkor uppfylls av Viinikauppa.com och har bekräftats av Helsingfors tingsrätt tidigare under 2010.
Nu har de också bekräftats av en arbetsgrupp som staten tillsatt.
Det som gör detta uttalande särskilt intressant är det faktum att Kari Paaso, ordföranden för arbetsgruppen, hade kallats som vittne under rättegången 2010 (Helsingfors tingsrätts beslut R 09/5991) där Viinikauppa.com vann - flera tjänstemän gjorde parallella uttalanden (under ed) som domstolen sammanfattade med följande ord (citat från domstolens beslut med motivering):
"De har vittnat samstämmigt om att säljaren kan delta i att ordna transporten om köparen har möjlighet att välja att ordna transporten ... Äganderätten till de alkoholhaltiga dryckerna måste överföras till utlandet, i vilket fall köparen själv importerar dryckerna ... Vid tillåten import av alkohol måste transportavtalet ingås mellan köparen och transportföretaget genom ett separat avtal. Om köparen själv ordnar transporten anses transaktionen äga rum utomlands. Paaso har förtydligat att säljaren kan delta i transportarrangemangen genom att förmedla information om de köpta varorna till transportföretaget."